Det finns många olika skolor när det kommer till ledarskap och coaching i arbetslivet. Det är viktigt att ställa sig frågan från början: Vad är syftet med coachingen? Ska fokus ligga på produktivitet eller fackmässig utveckling, eller handlar det mer om en holistisk syn på arbetsmiljön som helhet? Som vanligt är det många aspekter att ta hänsyn till för att få en arbetsplats att fungera så bra som möjligt, såväl individuella som miljömässiga och kulturella. Vi anser att goda resultat kommer från konsekvens och ett långsiktigt perspektiv. Om de anställda trivs, ser företaget som mer än bara en arbetsplats och aktivt verkar för möjligheten att kunna arbeta kvar vid sitt företag under lång tid framöver, så är det ganska naturligt att produktiviteten och den personliga utvecklingen nästan automatiskt följer efter.
En bra coach kommer framförallt att föra med sig tre avgörande egenskaper till sina sessioner som kan göra väldigt mycket för att åstadkomma detta och därmed resultera i goda resultat för alla inblandade:
- Egen balans och harmoni
- Icke-reaktivt beteende
- Bejakande uppmärksamhet
Egen balans och harmoni
Något väldigt vanligt förekommande som ofta ställer till med svårigheter är indirekta begränsningar. Vi människor tenderar att låsa in oss själva i omedvetna inbillade mentala fängelsen som sedan inte tillåter oss att växa i en riktning som inte ryms i denna mentala föreställning. En av de viktigaste roller för en coach är därför att vara tillräckligt närvarande, medveten och insiktsfull för att avtäcka, lyfta fram och lösa upp alla dessa begränsningar, oberoende av historia, förväntningar och antaganden. Utan ett stillat eget sinne, utan inre tystnad, så finns inte utrymme för att verkligen lyssna och iaktta vad som pågår inom och omkring den som ska coachas. Egen prestige och ego skulle hämma och försvåra detta avsevärt.
Icke-reaktivt beteende
En coaching situation är inte automatiskt något positivt för många, inte alla ser det som en möjlighet till utveckling. Vanligt förekommande ingångslägen kan vara allt från skepticism i förening med stress och oro (över sådant som man istället med fördel skulle kunna ägna tid åt) till defensiv beteende som grundar sig i förväntningen och känslan av att bli bedömd och kritiserad av en utomstående. En bra coach kan upptäcka och lämna eventuella provokationer obesvarade utan att låta dem påverka negativt. Tvärtom, så blir dessa istället väldigt användbara ledtrådar för vilka behov personen som mottar coachningen kan tänkas ha. Det är aldrig tal om någon bedömning eller kritik, en bra coach arbetar enbart för den andres bästa, därför är den givna utgångspunkten viktig för samarbetet. Den som coachas behöver utrymme för tankeexperiment och en organisk utveckling av de egna tankebanorna.
Bejakande uppmärksamhet
Genom att respektera och ge plats för sin klient så kan en bra coach agera som en neutral vägledare istället för att ta på sig rollen av en chef eller en vän. Med rätt frågor kan uppmärksamheten vid behov justeras till ett produktivt belysande av en fråga eller ett problem, men utan att den som blir coachad känner sig styrd eller som att denne har fått ge några eftergifter från sina tidigare tankebanor. Allting handlar om perspektiv och det blir sällan effektivt att försöka pracka på någon våra egna synsätt. För att en tanke ska få riktig genomslagskraft krävs att man själv kommer fram till den.
Att bibehålla uppmärksamheten på den aktuella frågan är förmodligen den största utmaning som varje coach kan ställas inför. En viss mental disciplin är därför ett viktigt redskap för att tidigt upptäcka avdrifter och lyckas plantera nödvändiga tanke-justeringar genom användandet av uppmärksamhetspunkter som är viktiga för personen som ska coachas. Därigenom kan fokus behållas under en längre tid på att lösa relevanta problem, vilket är en av förutsättningarna för att göra framsteg.
Sedan då?
Även om några återkommande coaching sessioner över ett längre tidsspann kan åstadkomma väldigt goda resultat när det kommer till belåtenhet, harmoni och effektivitet på arbetsplatsen, så vore det ideala att denna utveckling även sträcker sig in även mer indirekt i privatlivet. Den bästa vägen till utveckling och framsteg är inre harmoni och balans. Lyckas man stilla sina inre krig av kaotiska tankar, förväntningar, missnöjen och problem, samt stänga ute den storm av information som vi bombarderas med dagligen, så kan vi skapa ett utrymme för oss själva att växa i. Begrepp som ”mindfulness” har dessvärre en falsk klang för många, som associerar det med ofta rätt abstrakta och otydliga mainstream trender som väcker misstro och skepticism. Men ett stilla inre kan uppnås på många sätt, inte minst motion i naturen och utövande av exempelvis yoga. Därför är det alltid en bra idé att uppmuntra till olika aktiviteter som kan hjälpa denna process på traven.
